Eva Ström

-författare och läkare

SDS 5 januari 2001

"Den sårbare Karlfeldt

I en kommenterad nyutgåva av Karlfeldts dikter

påstås att diktaren lever.

Visst lever Karlfeldts dikt fortfarande, men inte som nationalromantiskt monument utan i kraft av sin sårbarhet.

Det menar Eva Ström som läst samlingen.

………………

Den forne nationalpoeten, så firad och uppburen av tidigare generationer, är han idag någonting mer än en språklig inventarieförteckning över en förgången livsstil och över förgångna poetiska ideal?

……………

Det är mycket som en nutida läsare tycker sig kunna undvara, mycket som känns stelt, konstlat och dött och det slår mig också att dessa mer umbärliga dikter kanske aldrig varit riktigt levande någonsin. Men den kärna av dikter som alltid varit älskade lever ännu, kanske för att de är mer komplicerade och dubbelbottnade än man initialt förstått.

………………

Den dröm om manlighet och trygghet som så ofta varieras hos Karlfeldt kan ses som ett besvärjande försök att skapa en entydig manlig identitet. Men det är när Karlfeldt indirekt vågar närma sig såret och fadersarvet han blir intressant som diktare, när han skriver om förnedring, utstötthet och ensamhet. I gestalter som Löskerkarlen speglas rotlöshet och utanförskap. Till och med längtan irrar hemlös hos Karlfeldt. Det är en längtan på egen hand, en längtan för längtans skull.

………………

Egendomligt nog lyckas han ofta mycket väl när han skildrar kvinnor som i Vallfärd, eller i Häxorna som fortfarande är suggestivt erotisk.

Då stod i skyn en båge spänd

och sköt en plötslig il

Då skalv du, frysande och bränd

det var demonens pil

Det är rader som i sitt nakna utanförskap oväntat kan erinra om en nutida Bruno K Öijer. Häxorna, Sub luna, Träslottet, Nattyxne utövar ännu sin säregna förtrollning. Det är när man förnimmer sprickorna och skalvet i Karlfeldts diktning som han lever, i den mörka hemlighetsfulla skälvning han själv inte verkar att rå över och det är där vi kan komma denne så slutne och distanserade diktare till mötes. Det är i dessa dunkla stråk Karlfeldt fortsätter att leva, inte i den stelt uppmålade, uppfordrande kulissvärld han så gärna ville anamma som sin."

EVA STRÖM

-författare och läkare

SDS 5 januari 2001

------------------------------

Thomas Olsson

Nya Wärmlands Tidning

4 december 2001

"Erik Axel Karlfeldts dikt har om och om igen dödförklarats och setts som alltför banal. Trots det är han fortfarande en av våra mest kända poeter…

Erik Axel Karlfeldt är onekligen en poet som läses av många. Ändå är det inte särskilt många av dagens poeter och kritiker som framhåller Karlfeldt som en förebild eller stor inspirationskälla.

En av dem är poeten, kritikern och den nytillträdde BLM-redaktören Kristoffer Leandoer som haft ett långt kärleksförhållande till Karlfeldts poesi.

Han anser att uppfattningen att Karlfeldt skulle vara mindre intressant att läsa och studera än till exempel Fröding främst beror på okunskap eller missförstånd. Karlfeldt är väldigt mycket av en poets poet eftersom det finns så oerhört mycket att lära sig av honom. Han är en mästare, säger Kristoffer Leandoer eftertänksamt innan han fortsätter:

- När det gäller maximal användning av ordens associativa och musikaliska laddning är han fortfarande oöverträffad inom det svenska språket. Det skulle i så fall bara vara av Erik Johan Stagnelius…"

Thomas Olsson

Nya Värmlands Tidning

4 december 2001

------------------------------

Rune Larsson

Borås Tidning

23 november 2001

"…………………

Hundratals uttryck av skalden berikar den litterära tillgång, som brukar kallas för bevingade ord – ”den vår de svaga kallar höst”, ”längtan heter min arvedel”, ”dina ögon äro eldar”, ”jag dansade en sommar”, du dansar, bleka ungdom”, ”höstmånens röda kastrull”, ”snabbt jagar stormen våra år”, ”han talar med bönder på bönders sätt men med lärde män på latin”. Listan är lång.

När en lyriker målande meningar förvandlas till praktisk prosa och återges på både kultur- och ledarsidor är det ett mått på artistiskt mästerskap.

I tonsatt form når Karlfeldt än i dag en betydande publik, fastän få reflekterar över vem som skrivit de så självklart musikaliska texterna. Många har säkert gripits av skönheten i porträttet av den väna Jungfru Maria, hon med mandelblommans hy, och på personalfesten gnolat med i allsånghäftets Svarta Rudolf eller I Lissabon där dansa de, utan att ägna en tanke åt Erik Axel Karlfeldt.

Därmed är sagt att Karlfeldt är närvarande i flera sammanhang utan att vi ens anar det.

I en äldre, snabbt krympande generation, är vi åtskilliga lyrikvänner, som en gång närmast dyrkade Karlfeldt och snabbt lärde oss flera av hans dikter utantill. Vi kan dem fortfarande, även om vi med åren avlägsnat oss från vissa inslag och kommit att stå alltmer främmande inför somliga bilder och stämningar.

En yngre publik hyllar inte Karlfeldt. Den lär finna honom alltför svår, mossig och otidsenlig.

…………………

Att lansera Karlfeldt på 2000-talet är ett vågstycke och en utmaning av format.

………………………"

Rune Larsson

Borås Tidning

23 november 2001

------------------------------

Rolf Knutsson

Nya Dagen

5 december 2001

“Karlfeldt – vemodets och kärlekens diktare

…………………

I Sverige var Karlfeldt en känd diktare, men inte alls i samma utsträckning utomlands. Där frågade man sig lite undrande vem han var.

För oss svenskar av senare årgång är han ju framför allt känd genom de dikter som tonsatts och som fortfarande tillhör den svenska visskatten. Visor som Aspåkerspolska, I Lissabon där dansa de, Dina ögon äro eldar och Svarta Rudolf sjungs än idag.

För den unga nuförtiden är Karlfeldt nästan helt glömd. I samtal med unga studerande människor har jag inte stött på någon som känt till honom, mer än möjligen till namnet och allra minst som svensk Nobelpristagare i litteratur.

……………………

När nu Karlfeldts ”Samlade dikter” kommer ut i en 600 sidor fullmatad volym med kommentarer och ordförklaringar av Johan Stenström känns det som en spännande och utmanande uppgift att se vad som känns härdigt levande än i dag.

Och jag lovar efter idogt läsande, Karlfeldt är fortfarande mycket intressant och det är möjligt att hela tiden göra nya upptäckter i hans metaforrika folkliga dikter.

Dina ögon äro eldar ur diktsamlingen Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) är en av de vackraste kärleksdikter jag känner till.

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr´n jag tändes som en mila innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i min låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.

Så börjar dikten och i sista versen skriver diktaren:

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna!

Här dyker ett favorittema hos författaren upp. Hösten som livgivare, försoning och stundtals något fyllt av vishet och tröst.

Jag har alltid läst dikten som den står, eller som den sjungits, men i den nya boken finns förklaringar och ”tolkningar”. Det gör den här dikten ja, hela boken mera läsvärd.

…………………

Mycket i dikterna handlar om den erotiska kärleken och en oändlig längtan hos honom själv att uppgå i den. Den kärlek han söker och skriver om har en undergångskänsla i sig. I Flora och Pomona (1906) märks detta, men genom hela sitt liv och diktning beskriver han en längtan efter något han aldrig hittade och som han inte heller erkände handlade om honom själv. Ett exempel ur dikten Nattyxne:

Veneris blomma, nosserot,

vinden far upp, som sov vid din fot

ur mörkret ett lidelsens stråkdrag svingar

på flädermusvingar

mot månen klot.

Jungfrublomma, böj dina knän,

oskuld som brytes, dess doft är frän.

Vet du de skära drömmarnas öde?

Djupt i din rot går ett hemligt flöde,

en jordbrygd skum,

Veneris blomma, Satyrium."

Rolf Knutsson

Nya Dagen

5 december 2001

------------------------------

Bengt Emil Johnsson

DN

26 november 2001

”Vindens centrala betydelse för Karlfeldt får ett märkligt, gripande och nästan ”modernistiskt” avskalat uttryck i dikten Första minnet som ingår i Karlfeldts sista samling.

Det är långt, långt borta på en väg, det är halt,

Svart och kallt,

det är vind, stark vind."

Bengt Emil Johnsson

DN

26 november 2001