Utkom 1918

Utförlig information kommer att läggas in efterhand.

Så får jag stanna, så skall jag dröja.

Men panten vet jag som dyrt skall lösas,

och klart jag ser som ur rämnad slöja

mot nya nådår, som ej får slösas.

Jag var ej mogen, jag var ej värdig,

ty nog jag lidit och nog jag njutit,

men ett står kvar, förr´n en man är färdig:

att skapa lycka ur vad han brutit.

Ur Sjukdom

Diktsamlingen Flora och Bellona