k. biblioteket, bibliotekarien i Lantbruksakademien Erik Axel Karlfeldt.

Detta inval har genast hälsats med ett bifall, som tyder på att akademiens principer och den allmänna opinionen omsider funnit varandra. Karlfeldt har med sina trenne diktsamlingar icke endast vunnit allas hjärtan utan även areopagens djupa erkännande. Och opinionen, som envisas att företräda vilja finna ”snille och smak” hos de stora skalderna, gläder sig åt att se tre små böcker väga så tungt ned, där kanske vetenskapliga verk till en mångdubbelt större volym prövats i den andra vågskålen.

Karlfeldt är icke gammal. Den 20 sistlidne juli kunde han fira sin 40-årsdag. Men hans produktion har allt ifrån det han 1895 först framträdde vittnat om en från början sällsynt mogen och fulländad skaldegåfva. Hvem har icke fägnats i Fridolins lustgård, när Fridolin, den landtlige ungkarlen, tog upp en visa med sin på samma gång kärnfullt manliga och varmt vibrerande stämma? Hvem har icke hört hans stolta maning

Lägg tungt och fast din hand på bordet

Och som ett lejon kungligt ryt!

ljuda för öronen? Hvem har icke med välbehag insupit den oförlikneliga doften från hans vildmarks- och kärleksvisor? Hvem har icke med ett barns leende setat och stortittat, medan dalkarlen muntert hvisslande trollade fram underbara målningar med de blygsammaste redskap?

Mycket hafva vi den hedervärde Fridolin att tacka för. Och må han tolka den officiella hyllning, som nu kommit honom till del, som ärligt menad ifrån allesamman.

Ur HVAR 8 DAG 1904