Utkom 1895

Utförlig information kommer att läggas in efterhand.

och min själ blir beklämd och vek.

Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,

halv nödd, halvt villig er sak jag svek.

Nu fångar jag toner ur sommar och höst

och ger dem visans lekande röst;

låt gå, det är också ett värv.

Men klingar det fram ur min dikt någon gång

en låt av stormsus och vattusprång,

en tanke mig manlig och djärv,

finns där lärkspel och vårljus från fattig hed

och suckar ur milsdjup skog –

ni ha sjungit det tyst genom många led

vid yxans klang, bak fora och plog.

Ur Fäderna

Diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor