Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Dalmarsch

Fridolins visor (1898)

En flock dalkarlar tågar hem från sommararbetet

Marschen går till Tuna
på hed och backar bruna,
marschen går till Mora
och bergen de blå.
Med hacka och med spade
vi draga hem så glade
till skogarna de stora
och kullorna de små.

Hur lätt det är att vandra,
I bröder, med varandra,
när slantarna i fickan
slå takt mot byxans skinn!
Hur klarinetten låter,
då spelman vänder åter
med brudgumsskänk åt flickan
och bröllopslust i sinn!

Du dystre far i huset,
vi står ditt öl i kruset
och surnar än och skonas?
Låt glädjen dväljas här!
Du mor, sätt på din gryta,
låt smör i gröten flyta,
ty här är Sjungar Jonas,
och här är Krongårds Per!

I bergslagsmän på vreten,
som sträven och arbeten,
gån med dit upp till Siljan
i dalemarschens takt!
Gån med och skåden landen,
där kyrkorna på stranden
stå glimmande som liljan
uti sin vita prakt!

Se, hagarna sig färga
som eld vid Brunnbäcks färja,
och älv och bäckar rinna
med hög och höstlig låt.
Inunder mörka skyar
vi hälsa våra byar.
För oss ska vaxljus brinna,
för oss skall föras ståt.


Förklaringar:
"Dalmarsch" bygger på sedvänjan att Dalarnas unga män och kvinnor i äldre tid vandrade söderut för arbete under sommaren. På hösten återvände de med hoptjänade pengar.

1. kullorna flickorna
2. brudgumsskänk gåva från brudgum till brud
3. vi varför; dväljas uppehålla sig; Sjungar från Sjung, benämning på en gård; Krongårds Kronogården i Nås
4. bergslagsmän Folkarebygdens män; vreten den lilla åkern
5. Brunnbäcks färja färjställe vid Dalälven där dalkarlarna under Gustav Vasa besegrade danskarna 1521; föras ståt syftar förmodligen på seden i Dalarna att uppvakta vid lysning med krycka, s.k. kryckeståt