Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Dina ögon äro eldar

Fridolins Lustgård och Dalmålningar på rim (1901)

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna,
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull –
tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde för min heta ungdoms skull.


Förklaringar:
1. beck och kåda brännbara ämnen; Vänd dig från mig anspelning på en formulering i Karl XII:s bibel: "Wänd din ögon ifrå mig, förty de göra mig brinnande" (Höga visan 6:4); mila kolmila för framställning av träkol
2. dråplig här: storslagen; högsång associerar till Höga visan (kärlekssång)
3. Som en höstkväll låt oss brinna bild för höstnaturens brinnande färger; vårt banér av blod och gull naturen framställs som en fana i höstens färger