Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Svarta Rudolf

Flora och Bellona (1918)

        Till Albert Engström

Se, svarta Rudolf dansar
och böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid Samoamånens sken.

Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm kring chilenskans hals;
så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn
mot trettonårig prinsessa
med eldsken på ebenholtshyn.

Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och gav,
hon suckar och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.


Förklaringar:
"Svarta Rudolf" trycktes första gången i Strix nr 19, 1909. Den är tillägnad Strix grundare Albert Engström (1869–1940) på 40-årsdagen. Engströms vän Robert Norrby (1875–1969) har tonsatt dikten.

1. Samoamånens sken Samoa, ögrupp i Stilla havet
2. ebenholtshyn flickans hy har ebenholtsträets mörka färg
3. redd ankarplats, kust