Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Den underbara kvarnen

Hösthorn (1927)

        Dalmålning

Se kvarnen, hon skiner
som guld och rubiner,
och kvarnlekan smäller och löparen viner.
Dess stolpar stå fasta som himmelens stoder;
dem välta ej vindar, dem störta ej floder.
Dess kar är av silver, av jaspis är skruven,
och Salomos insegel glänser på huven.
Att stå vid dess brädd och se in i dess öga,
det är som att se i det djupa och höga.
Nu öppnar sig porten med poster av marmor,
och kvarndrängen ropar: »Kom farfar, kom farmor!
Här är er bebådat
vad aldrig I skådat,
ty agnar bli vete och kärnlöst blir tungt,
och kvarntorrt blir saftigt och gammalt blir ungt.«

Se, gubbarne tåga
med ryggen i båga
och knuffa sig fram efter ringa förmåga.
Det haltar och hasar,
det skyvar och sjasar.
Här skolen I se, I bedrövliga masar!
Här står en i gapet. Rickrickettirack!
Här dansar han fram som en brudgum i frack.
Här stupar hans granne i morrande trut.
Gubbe in, gosse ut!

Se gumman med käppen
och pipan på läppen
och tröjan som slinker och skor utan knäppen.
Hon dyker i tratten. Rickrickettiratt!
Strax står där en fröken med flor och med hatt,
och mjölnarn tar tull
på livstyckets hull
och får handen full.
Här komma de alla i link och i kut.
Käring in, flicka ut!

Se paret som mötes där löven slå samman,
där svärdsliljan tänder den strimmiga flamman,
och jungfrun hon niger med rodnande kinder,
och ynglingen lyfter sin stolta cylinder:
»Vi kysstes för femtio år sen, min vän.«
»Kyss igen, kyss igen!«

Jag går som förlorad där vårbäcken skvaltar,
jag går över åsar som rakade galtar,
och kvarnforsen dunsar i gistnade rännor,
och kvarnvinden kommer med visslande pennor,
det dånar som vingar av ungdom och vår.
Jag gick och jag sökte i många de år.
Jag frågade långt uppåt Sömlinghågna,
där fjällen för himmelens takstolar bågna:
»Vart äro de ljuvliga mjölnarne gångna?«
Då upplät ett bergtroll sin smädliga trut:
»Gubbe in, gubbe ut!«


Förklaringar:
"Den underbara kvarnen" trycktes första gången i Julkvällen, årg. 39, 1919.

Det litterära greppet, att i dikt tolka dalmålningar, tar Karlfeldt här upp på nytt. Ämnet med kvarnen som förvandlar gubbar och käringar till ungdomar är vanligt förekommande i dalmåleriet. En del detaljer i dikten går tillbaka på Ungdomskvarnen (1843) av dalmålaren Hjalt Per Persson

1. kvarnlekan kvarndel som fördelar tillflödet av säd jämnt; löparen den övre kvarnstenen; himmelens stoder avser föreställningen att himlen är en kupa som vilar på stoder; kar byggnad över kvarnstenarna; jaspis ädelsten; skruven tratt genom vilken säden förs till kvarnögat, där säden sedan passerar; Salomos insegel den femuddiga stjärnan på Salomos sigillring gav, enligt sagorna, makt över andarna, vilka kunde hållas instängda i ett rum som förslutits med sigillet; huven tratten; öga hål i den övre kvarnstenen vilket kornen passerar genom; poster dörrposter; kvarntorrt spannmål som är torrt nog att malas
2. skyvar makar sig; sjasar släpar fötterna; gapet kvarntratten; trut kvarntratt
3. mjölnarn tar tull på livstyckets hull mjölnaren tafsar på flickan; i link linkande; i kut kutryggiga eller småspringande
4. svärdsliljan tänder den strimmiga flamman syftar på svärdsliljans brandgula blommor; cylinder hög hatt
5. skvaltar stänker; gistnade otäta; pennor kvarnvingar; Sömlinghågna berg i Härjedalen; himmelens takstolar föreställningen om att himlavalvet hålls uppe av en bärande konstruktion (takstolen)