Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

I mötets tempel

Flora och Bellona (1918)

Det klingar som små muntra städ
kring alla träd,
där frosten smyckar salen,
och aftonvindens skyttel går
och väver vår
i skyar kring portalen.

Och aldrig smög ett år sin arm
mer rosenvarm
omkring det nyas skuldra,
och aldrig knöt en kväll mer huld
sin gördels guld
kring jordens vita huldra.

Med silverskaft av ekens gren
står månen ren
som Fröjas runda spegel,
som på ett flammigt pergament
med stjärnepränt
ett gyllne lackinsegel.

Jag står vid templets dörr och ser
hur jorden ler
mot bronsen, ung och fager.
Jag läser himlens skrift om frid,
i fridlös tid,
som en av österns mager.


Förklaringar:
I "I mötets tempel" skildras nyårsnattens möte mellan det gamla och det nya året.
1. Det klingar som små muntra städ det låter som slag på städ; frosten smyckar salen skogens sal; aftonvindens skyttel vinden framställs som vävstolens skyttel som går mellan trådarna i väven; portalen en öppning bland träden
2. huld trogen; sin gördels guld solnedgången; huldra kvinnligt naturmytologiskt väsen; jordens vita huldra den snötäckta jorden
3. Med silverskaft av ekens gren månen förefaller sitta fäst vid ett av trädets grenar; Fröjas Fröja: kärleksgudinnan i nordisk mytologi; Fröjas runda spegel månen; pergament ogarvat, glättat skinn att skriva på; stjärnepränt stjärnorna ses som himlens skrift; lackinsegel sigill
4. templets dörr ingången till naturen, skogen; bronsen spegeln, dvs. månen; himlens skrift stjärnorna, se strof 3; fridlös tid första världskrigets år; mager österländsk stjärntydare, en av de vise männen