Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Januarivår

Flora och Bellona (1918)

Nyss vilade nejderna trygga
i drivornas duniga ro
och nordan red stolt på sin brygga
med klang under springarens sko.
Vem väckte bland vindarnas släkte
i otid en vilsen hybrid,
att härma i yra
en smäktande lyra
från näktergalskörernas tid?

Du andas i nätter och dagar
din ånga, du falska favon,
och väcker i skogar och hagar
en oro som växer till dån.
Se, säden står grön mellan träden,
och tövattnet svallar på sjön.
Det forsar från åsen,
från halmtäckta båsen
hörs boskapens mjältsjuka drön.

Nu blottar jorden sin bruna,
i linnet bävande barm,
men solen, svalmynt som Luna,
förmår ej att kyssa den varm;
dit kastar ej Maj sina kvastar
av blomster i rusig passion,
April ej en knippa
av hästhov och sippa,
ej Mars ens en hasselgalon.

Du håller mig vaken om natten,
du vind med din målbrutna gråt.
Din tår är ej livets vatten,
ej väckelsens lur är din låt,
du tömmer ej sorgen som drömmer
ännu om det år som gått.
Din dårsång om Fröja
skall tystas av Göja,
och allt skall bli kulnare blott.


Förklaringar:
1. nejderna den omgivande naturen; brygga här: is; springarens hästens; hybrid blandform; näktergalskörernas tid våren
2. favon västanvind; mjältsjuka drön melankoliska råmanden
3. linnet snön; svalmynt sval om munnen; Luna månen; hasselgalon hasselns gula hängen liknas vid uniformsband
4. målbrutna av målbrott, här: skrovliga; Din tår är ej livets vatten januariregnet är ej livgivande som vårregnet; ej väckelsens lur är din låt vinden kan inte väcka växtligheten; Fröja fruktbarhetsgudinnan i nordisk mytologi; Göja göjemånaden är februari