Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Maja hönstjuv

Fridolins visor (1898)

Jag talar ej om
varifrån jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas sprak
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.
Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vart våt
i fiskarens båt
och bär sikfjäll ännu som smycken.

Och vart jag går
du ej veta får,
men jag går precis dit det lyster mig.
Och går jag än vill
och syns aldrig mer till,
så sörjer ej mor eller syster mig.
Om det spörjs, när jag gått,
att man mist litet smått,
och du hör hur om räven det språkas,
så skvallra, min pys,
att du sett mig, och lys
efter Maja, få se, om hon råkas!


Förklaringar:
1. lyste mig behagade mig
2. spörjs påstås; hur om räven det språkas räven misstänktes om det saknades höns i hönshuset; lys efter efterlys