Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Sång efter skördeanden

Fridolins visor (1898)

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldiga skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar – lik vallmon på slokande skaft –
så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.


Förklaringar:
skördeanden
skördetiden, and (dial.): bråd arbetstid
1. livrockens väldiga skört på sin arm för att skörten inte skulle hindra i dansen när man dansade polska tog männen rockarnas skört på armen
2. hugsvalades gavs tröst och lindring
3. nyodlings gull nyodlingens gula säd; höstmånens röda kastrull bild som bygger på likheten mellan fullmånen och den nyputsade kopparkastrullens botten