Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Stadens sångmö

Hösthorn (1927)

           Till Hjalmar Söderberg

Hon gick som främling i den nya staden,
ett Frankens barn, en vilsen Blanzeflor,
och nordan strök den vandrande balladen,
som smått bekant, på hennes gula hår.
Då kom en riddare, en skald i stål,
och lärde henne landets eget mål
vid kärlig lek, vid festens klang och prål.

Och hon gick ut i ängderna och förde
den svenska hagens frukt till stadens torg.
Bland krämarborden satt hon tyst och hörde
på lutans rika brus i kungens borg,
tills, liksom visans mö, med ens hon lät
sin ringhets mantel falla ner från knät
och steg dit upp i Vasaprinsens fjät.

Hon for en kröningsdag till karusellen
i höftbred ståt, i prunkande kaross.
Hon for till gudarnes balett om kvällen,
en stolt Bellona mellan röda bloss.
Förbi gick Stiernhielm, rak, med vaden spänd,
och Lucidor med huggaren vid länd
stod gnolande i gapet av en gränd.

Och hon sprack ut som Nordens unga Fröja
i blom och prakt vid instrumentens låt.
På malm och Djurgård glänste hennes slöja,
och vinden sköt lycksalig hennes båt.
Hon steg som Venus själv ur strömmens blå –
kläd henne hur du vill, kläd av, kläd på,
en kvinna är och blir dock rokoko.

Och hon smög ut i äventyr och fara,
som arsenik och oskuld falsk och vit,
en mystisk tjuserska, en Tintomara,
ett glitter av azur och lazulit.
En skumhylt man med dystra ögonbryn
såg henne skimra under regnbågsskyn,
en romantikens svala androgyn.

Och sent i seklets kväll på »Aftonstjärnan«
en drömmare satt ensam och förstämd.
Då såg han henne skymta, skymningstärnan
som genom prosans gator irrar skrämd.
Han lyfte hastigt fönstrets draperi;
men som en nattblå hamn hon gled förbi,
en vägvill fläkt, en brusten melodi.


Förklaringar:
"Stadens sångmö" trycktes första gången i Vängåvan till Hjalmar Söderbergs 50-årsdag den 2 juli 1919.

Sångmön skiftar gestalt för varje strof i dikten.

1. den nya staden Stockholm som grundades på 1200-talet; ett Frankens barn ... Blanzeflor åsyftar dikten "Flores och Blanzeflor", en av Eufemiavisorna som drottning Eufemia av Norge i början av 1300-talet lät översätta från franska till svenska; balladen en dansvisa med berättande innehåll; en riddare, en skald i stål troligen den anonyme författaren till Erikskrönikan
2. Och hon ... stadens torg stadens sångmö förkroppsligas av Karin Månsdotter, Erik XIV:s gemål, som när hon var barn sålde nötter på torget; krämarborden torghandelns bord; lutans rika brus Erik XIV tyckte om musik och spelade själv luta; Vasaprinsens fjät Erik XIV:s steg
3. Hon for en kröningsdag avser drottning Kristinas kröning 1650; karusellen en procession där deltagarna var utklädda till mytologiska gestalter; kaross praktfull täckt vagn; gudarnes balett baletterna vid Kristinas hov omfattade musik, dans och poesi t.ex. Den fångne Cupido, som skalden Georg Stiernhielm skrev till hennes kröning; Lucidor skalden Lars Johansson; huggaren huggvärjan; länd sidan
4. Fröja kärleksgudinnan i nordisk mytologi, här avses Ulla Winblad i Bellmans diktning; malm äldre benämning för område utanför en stad; vinden sköt lycksalig hennes båt åsyftar Ullas överfart till Djurgården skildrad i Fredmans epistlar 25; Venus kärleksgudinnan i romersk mytologi; Hon steg som Venus själv ur strömmens blå enligt myten föddes Venus ur havets skum; rokoko konstströmning under 1700-talet
5. Och hon smög ut i äventyr och fara Tintomara, huvudpersonen i Carl Jonas Love Almqvists roman Drottningens juvelsmycke; arsenik och oskuld anspelar på en känd mening i romanen; azur och lazulit syftar på Tintomaras övriga namn, Azouras Lazuli; skumhylt som ser skum ut, syftar på Gustav III:s mördare Anckarström som figurerar i romanen; androgyn mänsklig varelse med en kombination av manliga och kvinnliga könskaraktärer
6. Aftonstjärnan det café på vilket Hjalmar Söderbergs drama Aftonstjärnan utspelas; hamn gestalt