Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Testamente

Flora och Bellona (1918)

Nu slocknar daggens glitter
och skyarna förstoras,
och alla fåglars kvitter
i klanglös rymd förloras;
och majvind lyfter vingen
som Eols bud och Floras,
men det är rök kring tingen,
och luften känns mig trång.

Jag vandrar mot ett drömland,
jag vet ej vad det heter,
ett bergland, ett strömland,
där luften är som eter,
där alla grenar gunga
hänryckningens poeter
och alla vindar sjunga
det nya livets sång.

Det står i syner skära,
när dagarna bli korta,
och kanske är det nära,
men kanske fjärran borta;
och jag är tung till sinnes
av allt jag haft att bära
och allting ont jag minnes,
och vägen blir mig lång.

Så ger jag åt en annan
min stav, mitt pilgrimsbälte.
Hell dig med ljusa pannan
och blick av munter hjälte!
Sök bortom berg och strömmar
min ökensyn som smälte.
Jag ger dig mina drömmar
som arv och laga fång.

Och du har allt att vinna
och intet att försona,
och fort kan lyckan tvinna
den djärves lagerkrona.
Och du är lätt i stegen,
och kanske skall du hinna
den nejd som är din egen,
min son, en gång, en gång.


Förklaringar:
1. majvind lyfter vingen majvind blåser upp; Eols Aiolos, vindarnas härskare; Floras blomstergudinnans
2. eter den tunnaste luft
3. skära skimrande
4. stav på sin vandring hade pilgrimen en stav; Hell dig Var hälsad; laga fång lagligt förvärv
5. lagerkrona lagerkrans