Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Till en sekreterare

Flora och Bellona (1918)

Där du skrider, min kusin,
blank och fin,
hög i min,
som i suset av blågula fanor,
syns du mig på alla sätt
värdig av din gamla ätt,
dina lysande kyrkovärdsanor.
Håll dig rak,
gör din sak,
sakta mak,
trampa värdigt på mattlagda tiljor.

För din hjord
fram till bord,
fram till duken med lyror och liljor.
Vilken ståtlig procession!
Känn dig som en ståndsperson.
Vandra trygg,
bak din rygg
vet det gnistrar av kors och av stjärnor.
Håll dig klar,
kyrkvärdsfar,
fast det tumlar i menighetens hjärnor.
Nu kliv högt:
tungt och trögt
som ett korgolv knarrar parnassen.
Häv dig upp till ärans höjd!
Märk förnöjd
hur du bärgat i bänkarnas djup hela stassen.

Låt dig neder i din stol.
Nådens sol
skiner varm över skalliga hjässor.
Kungen själv från bur av guld
blickar huld
i en strålkrans av prinsar och prinsessor.

Se dig om uti din krets,
utan hets:
spets vid spets
av Apollinis höga elever.
Prydligt bjuder grannen snus,
ser med fägnad på sitt ljus,
hur det brinner som bevis att man lever.
Talet börjar, nu var stark,
tänk på gamla seder,
ty en kyrkblund utan snark
är kyrkovärdens heder.


Förklaringar:
Här skildras Svenska Akademiens årliga sammanträde den 20 december i börshuset. Karlfeldt var från 1913 ständig sekreterare i Akademien.
1. kyrkovärdsanor förtroendet att vara kyrkvärd hade flera av skaldens anfäder åtnjutit; tiljor golvbräder
2. För din hjord Led ledamöterna; duken med lyror och liljor ett sådant mönster finns på bordduken; det gnistrar av kors och stjärnor syftar på de ordensbetäckta ledamöterna; korgolv golvet längst fram i kyrkan; parnassen den upphöjning där ledamöterna har sina platser
3. bur av guld den kungliga läktaren; huld trofast
4. spets förnäm person; Apollinis höga elever poeter, Apollon var bl.a. diktningens gud; hur det brinner som bevis att man lever ett brinnande ljus finns vid varje ledamots plats