Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Uppbrott

Fridolins visor (1898)

De svarta skogarna mumla
som psalmsång kring fädernas lutande kors,
och dovt som en vakande humla
bak åsarna tonar Avesta fors.
Än vindspelet knarrar vid gruvan
och släggorna picka på hällarnas järn,
men spoven sover på tuvan,
och änderna vila på vilande tjärn.

Nu ville jag girigt samla
all nejdens drömmande fägring och sång
och minnena, unga och gamla,
som sjunga i natt liksom livet en gång,
nu ville jag dofterna fånga
som välla ur vårnattens jäsande brygd,
och föra dig med på min långa,
min ovissa väg, du min Folkarebygd!

Jag går mellan lärkors nästen,
jag följer din ström, som i saktmod och ro
går fram mellan klippornas fästen
och sandiga brinkar, där svalorna bo.
Frid hägnar de vänliga Dalar,
men stenen står hög vid Brunnbäcks älv
och stolt i sin stumhet talar
om kraft, som i trångmål vet hjälpa sig själv.


Förklaringar:
1. Avesta fors Avestaforsen kunde förr höras till Karlfeldts fädernegård i Karlbo nära Brunnbäck; vindspelet hissanordning för upp- och nedfirning i gruvan; picka hacka
2. fägring skönhet; Folkarebygd Folkare härad i södra Dalarna, där Karlfeldt växte upp
3. din ström Dalälven; hägnar omger, här: råder; stenen står hög vid Brunnbäcks älv minnessten över segern mot danskarna 1521