Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Vårskuggor

Hösthorn (1927)

                   Lucidor. Fröding.

                             I.

Nu lägger marken av sin gråa vadmals pajrock
och isen flottas bort från vill- vall- välvand sjö.
Nu drager skogen på sin lätta gröna majrock,
och Syrinx spelar gällt i strandens brutna rö
sitt gamla herdespel för sven och mö.
          Var mig hälsad, broder Lorens,
          där du utgår en av vårens
          första lövsprångsdova kvällar,
          skämtande bland raska sällar.

Nyss drog ett högsällt lik förnämligt genom staden.
I blossens sorgse sken brann ståten mörksamt grant.
Den torr-vig-skanklad död gick osedd i paraden,
och efterst följde du, hans klagande drabant,
och bar din krans av tårvätt amarant.
            Slapp du fram till grevegriften?
            Fick du presentera skriften
            som du virvlat fram ur hjärnan
            om den släckta Gyllenstjärnan?

Sist vid ett bröllopshus jag såg dig stå i hopen
och hålla med en dräng ett hemligt parlement.
Jag vet det gällde ju de yra lyckoropen
som skulle smugglas in, ett snyggt och borgat pränt,
allt vittert, lärt och värdigt en student.
            Du är frisk och semper-lustig.
            Fick du gåtan god och mustig,
            så de kyska frustulammen
            rodna lagom djupt av skammen?

Nu från ditt skatbos glugg är arbetsdagern sjunken.
Så tag av snillets lön en klingand karolin
och gå till Frants de Moy, till Duvan eller Munken
och skölj din lögnhals ren och håll din rätta min.
Bort pust, kom lust med must av öl och vin!
            Du är stor och grov i truten,
            bringan spänd och näven knuten,
            krusar ingen man på gatan
            men har billig skräck för Satan.

Dock, i en källarsal som på ett uselt gårkök
är människan en strunt och allt åt fanders vänt.
Men ett är ganska visst: då Phoebus tänt sitt vårkök,
blir ock poetens blod besynnerligen tänt.
Så tag i kväll ditt bästa instrument!
            Bröllopslägrets skald och bårens,
            öppna ligga alla vårens
            gröna riken för de djärva
            att bevandra och förvärva.

Du många maskers man, jag ser dig vanka åter
vid Nereus salta vik, där månen skiner in,
där under lönnars tält en blek herdinna gråter
och Liliamello går med Chloris hand i sin.
Beblomstra blomman min, blomstergudinn!
           Vem var han som steg av färjan,
           mörk som Charon, slog på värjan,
           kaxig som en Alexander:
           »Ave, Thanatophilander?«

                           II.

Du vandrar tung i den berömda hatten,
som ståtar hög och svart och kväkarsträng.
Bredvid din väg drar strömmens jästa vatten
sin gula fåra genom sidlänt äng.
        Lyssna! Sylfers flöjter dig följa.
        Viskande ler dryaden.
        Nymfens blick ur glittrande bölja
        hälsar din gång ur staden.

Ty släckta altarens och vårars låga
och glömda gratiers anda har du ärvt,
och återglansen av en romersk toga
slår ut ifrån din kappas vita lärft.
        Publius Pulcher, skynda att fylla
        bägarn som skummig Tiber!
        Nu är tid att svärmande hylla
        skaldernas hulde Liber.

Men ej tavernens fröjd ditt hjärta lockar,
för dig är vinets pärlskum idel drägg,
och ingen myrten passar dessa lockar
som flyta samman med ditt siarskägg.
        Borta är hon, guldårens musa.
        Aldrig en marsvind banar
        blåa vägar mer för det ljusa
        sträcket av Delos svanar.

Nu som en ödmjuk fylgia vid din sida
går sval och kärlig Sveriges unga vår.
Av kungsängsliljor ville nejden vrida
din sångarkrans så vacker den förmår.
       Valborgselden tändes på kullen,
       tändes i himlens skyar.
       Orrspel höres fjärnt över mullen,
       dragspel från slättens byar.

Men jordens vår och all den vår du diktat
är dig en skugga blott, ett svek, ett skal;
och vad är klang och doft för den som stiktat
sin pilgrimsvandring åt den höga Gral?
       Drycken, tung av livet och döden,
       fåfängt du efterfikar.
       Bräckt är kalken, spillda dess flöden,
       allt är blott stänk och flikar.

Nu tystnar dagens sista milda väder
som sista tonen från en trött gitarr,
och som en sörjande i sörjekläder
du skrider långsamt under dystra barr.
       Svarta liljor välla bland träden.
       Höstliga fläktar driva.
       Skogen vaggar kymriska kväden:
       Nu är hon död, Osviva.


Förklaringar:
"Vårskuggor" trycktes första gången i Vår tid. Årsbok utgiven av Samfundet De nio 1921.

I Svenska Akademiens Handlingar trycktes 1912 Karlfeldts studie om skalden Lars Johansson, Lucidor (1638–74). Karlfeldt tog starka intryck av barockens litteratur, vilket visar sig i stora delar av hans diktning. I dikten om Lucidor har Karlfeldt hämtat stildrag från 1600-talsskalden och här förekommer citat och allusioner tätt. För sin försörjning skrev Lucidor bröllops- och begravningsdikter till välbeställda, men ofta hade han problem med att få hyllningarna överlämnade och måste förhandla med tjänstefolket. Detta anspelas det på i dikten.

I.
1. vadmals vadmal är ett grovt ylletyg; pajrock överrock; sin gråa vadmals pajrock det smutsiga snötäcket; vill- vall- välvand sjö uttryck i gravskrift av Lucidor; Syrinx nymf i grekisk mytologi som förvandlades till en rörbuske vid flykten undan den förälskade Pan som av vassröret gjorde en herdepipa; Lorens Lars (Lucidor); lövsprångsdova lövsprång: lövsprickning; sällar kamrater
2. högsällt lik förnäm persons lik; blossens facklornas; mörksamt dunkelt, ordet förekommer hos Lucidor; Den torr-vig-skanklad död uttrycket finns hos Lucidor och beskriver dödens benrangelsman med torra, viga ben; drabant furstlig livvakt; tårvätt vätt (av våt) av tårar; amarant växt vars blommor sitter kvar länge utan att vissna, symbol för sorg men även för odödlighet; den släckta Gyllenstjärnan Lucidor skrev en av sina gravskrifter till en yngling Gyllenstjerna
3. parlement förhandling, diskussion; de yra lyckoropen den lyckönskningsdikt som Lucidor författat och vill få överlämnad till brudparet; borgat som betalats på kredit; pränt tryck; vittert lärt, litterärt; semper-lustig alltid lustig; Fick du gåtan god och mustig till bröllopsdikterna bifogades ofta gåtor som riktade sig till de unga flickorna och som kunde vara ganska fräcka och vågade; frustulammen frustugans eller kvinnorummets unga flickor
4. skatbos Lucidor har själv kallat sitt hem skatbo; karolin silvermynt; Frants de Moy ... Munken krogar i Stockholm; pust sorg; Bort pust ... vin citat från en av Lucidors dikter; bringan bröstet; billig skälig
5. gårkök äldre benämning på enkelt matställe; Phoebus Apollon, solens gud; då Phoebus tänt sitt vårkök när vårsolens strålar börjar värma
6. Du många maskers man syftar på Lucidors olika skaldenamn; Nereus havsgud i klassisk mytologi; Chloris vanligt herdinnenamn i tidens pastorala diktning, använt av Lucidor; Beblomstra blomman min, blomstergudinn citat från dikt av Lucidor i vilken Chloris förekommer och där han använder skaldenamnet Liliamello; färjan mytologins färja som för de döda till dödsriket; Charon färjkarlen på dödsfärjan; Alexander Alexander den store, härskare i antikens Grekland; Ave Var hälsad; Thanatophilander författarnamn som Lucidor använde de två sista åren och som betyder "den som älskar döden"

II.
Denna avdelning anspelar på Frödings liv och lyrik. Flera av hans dikter är nämnda och här finns också namnen på två av hans diktsamlingar antydda: Guitarr och dragharmonika och Stänk och flikar.

1. den berömda hatten Fröding hade en hög hatt som han under många år alltid bar; sidlänt sank och låglänt; Sylfers luftandars; dryaden trädnymfen; Nymfens nymf: kvinnligt naturväsen
2. gratiers gracers, behagens gudinnor; toga vid mantel som uppsatta romare bar; lärft vävnad av lin eller bomull; Publius Pulcher i en dikt med detta namn har Fröding skrivit om en förnäm romare och det skummande grekiska vin som han bjöd på; Tiber flod som flyter genom Rom; Liber den romerske vinguden, Bacchus
3. tavernens krogens; drägg grums, bottensats; myrten en ständigt grön växt, kärlekssymbol; siarskägg sammansättningen tar fasta på Frödings vitgrå helskägg som gjorde att han såg ut som en gammaltestamentlig profet; musa sånggudinna; guldårens musa avser de år när inspirationen var ohämmad; Delos grekisk ö där Apollon, solens och diktens gud är född; Delos svanar diktarinspirationen
4. fylgia skyddsande i nordisk mytologi, även titeln på en dikt av Fröding; kungsängsliljor en särskild sorts lilja som förekommer i mängd på Kungsängen vid Uppsala; nejden trakten, naturen; tändes i himlens skyar solnedgången; fjärnt fjärran
5. stiktat stiftat; Gral ur Gralbägaren drack enligt medeltida sagor Kristus och hans lärjungar nattvardsvinet, Fröding behandlar Gralmotivet i flera av sina dikter; efterfikar åtrår; kalken bägaren
6. kymriska walesiska; kväden sånger, dikter; Nu är hon död, Osviva anspelar på Frödings dikt "Drömmar i Hades"