Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Vinterorgel

Hösthorn (1927)

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal:
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.

En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonens vin –

till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och säger: »Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land«.


Förklaringar:
"Vinterorgel" trycktes första gången i Julkvällen, årg. 40, 1920.

1. tempel naturen; Allhelgonadag 1 november, de dödas dag; lundarnas bleknade trasor höstlöven; allt hö, allt kött allt kött är hö (Jes 40:6), bild för förgängelsen
2. det klarnar så vitt det klarnar vida omkring; arkad pelarrad; pipor av silver de frostvita träden
3. höves passar; principal huvudstämma i orgeln; Cecilia musikens skyddshelgon vars dag är den 22 november
4. tempeltun den öppna platsen runt kyrkan, kyrkogården; liljevret åker som är vit av snö, vret: liten åker; registren dragmekanism i orgeln som får stämmorna att ljuda; bordun dov orgelstämma; trumpet orgelstämma
5. Eol vindarnas gud i klassisk mytologi; väderkistan orgelns luftkista; horn av bly orgelpipor; de vises gång syftar på de vise männen som kom till Betlehem (Matt 2:1–12)
6. orgverk orgel; menighet församling; sabbatsfärd sabbat, helg
7. då lamporna tänts i östligt kor syftar både på kyrkans kor, som ligger i öster, och på östra himlavalvet, där stjärnorna först blir synliga när skymningen faller – knyter an till kyndelsmässan den 2 februari när ljusinringningen äger rum; väkt tidpunkt
8. fimbulnatt av fimbulvinter, sträng vinter; hedenhös avlägsen forntid; svällaren anordning som får orgelns ton att växa eller avta i volym; blästern bälg som för in luften till orgelpiporna; flöjtverk orgelns flöjtstämmor; basun kraftig orgelstämma; mixtur blandning av orgelns stämmor; ur yrväder
9. violoncell orgelstämma; fastlagskoral psalmsång i fastan; salcional milt ljudande orgelstämma; eolin mjukt ljudande stämma; vin vinande
10. Maria Marie bebådelsedag den 25 mars; hasselfrans hasselbuskens gula blommor; Syster ... du vita organist Cecilia; musikanter fåglar