Den misskände spelmannen

Diktens struktur

Som tidigare nämnt kommer denna text att handla om dikten Den misskände spelmannen. Dikten är en av de längre som han skrivit ifrån diktsamlingen vildmarks- och kärleksvisor (1895) då den består av fyrtioåtta versrader som delas upp på åtta strofer, vilket ger 6 versrader per strof. Dikten är uppbyggd på en återkommande rimfläta som repeteras i varje strof hela dikten igenom. Rimflätan i dikten ser ut som följande: A, A, B, C, C, B i varje strof. Till exempel är slutrimmen i första strofen som följande: Rusk, Slusk, Ja, Lädersäck, Vattubäck, Ba’. I dikten stöter man även på stilfigurer som jag kommer att återkomma till lite senare.

Handling

Det första man lägger märke till när man läser någon form av text är oftast rubriken eller titeln. I denna text anser jag att titeln den misskände spelmannen är väl vald och att den anspelar på textens innehåll. Då huvudpersonen som i det här fallet är en spelman, tidigt i dikten anses som en vanlig fattig man, men ju längre in i dikten man kommer börjar spelmannen få mer och mer uppskattning av de personer som han har omkring sig.

 Den första strofen inleds med ‘’Han kom i regn och rusk, han såg ut som en slusk’’. Detta kan tydligt ses i texten då huvudpersonen, spelmannen vandrar runt och beskrivs som en vanlig fattig vandrare. Man får även veta att det inte är bra väder då dikten utspelar sig eftersom Karlfeldt nämner just regn och rusk i första versraden. Men även ‘’ty hans byxor voro våta och hans rock, ack ja’’ och ‘’ Från hans bruna lädersäck, flöt en dunkel vattubäck,’’ vilket tyder på att mannen har vistats i det blöta vädret en längre tid. I det här citatet ur dikten kan man även se hur Karlfeldt använt sig av stilfigurer. I det här fallet är det hyperbol han använt sig av när han beskriver hur spelmannens lädersäck blivit våt av regnet. Istället för att endast skriva till exempel, ‘’det rann om lädersäcken’’ så använder han sig av begreppet ‘’vattubäck’’. Vilket egentligen är något mycket större än en liten pöl som bildats av en våt säck. Detta är en slags överdrift som kan ha använts för att förstärka situationen och få läsaren att skapa en bild av spelmannens situation i det regniga vädret.

För att avsluta den första strofen skriver Karlfeldt ‘’ Då han ställde den vid dörrn och om natthärbärge ba’ ‘’ vilket refererar till att spelmannen ställde ner sin packning utanför ett hus och bad de boende om att få stanna över natten. Detta var något som var vanligt förr i tiden, främst ute på landet, men som började avta under tiden då Karlfeldt skrev dikten. Vilket kan betyda att han såg tillbaka till tidigare dagar när han hämtade inspiration till sitt diktande. Mer av detta återkommer senare i dikten i till exempel den fjärde strofen.

I den andra strofen får man för första gången i dikten höra från någon annan person än spelmannen. Dock får man inte veta vem personen är, den enda man får reda på är att personen talar med spelmannen, och godkänner att spelmannen kan stanna över natten. Karlfeldt skriver ‘’Gack i boden till min dräng, för där står en ledig säng’’. Här får man reda på flertalet saker. För det första får man reda på att det är en jordbruksgård på landet som spelmannen kommit till. Både för att på gården finns det fler olika hus. Men även att personen som spelmannen talar med har en dräng, vilket var mycket vanligt på gårdarna förr. För att en bonde skulle klara av att sköta allt som fanns på sin gård så som boskap och åkrar så hade man oftast en dräng som arbetade i utbyte mot mat och husrum. Ett annat tecken på att det är en lantmannagård som han kommit till är att bonden nämner ‘’och en knippa långhalm kan du från foderskullen ta’’. Då en foderskulle är till för att förvara mat till boskap så måste spelmannen befinna sig på en gård. Men i det här fallet kan det tolkas som att spelmannen får använda sig av långhalmen för att stoppa sin säng och göra det mer bekväm. Man får även reda på att personen som spelmannen talar med är just en bonde efter som han säger ‘’min dräng’’ vilket tyder på att han är ägaren av gården.

Den tredje strofen är den del i dikten då bonden får reda på att spelmannen är just en spelman. Den tredje versraden i strofen lyder ‘’När han grep sin säck vid dörrn, så lät det klong, ack ja!’’ vilket tyder på att spelmannen hade någon form av instrument i sin säck som gav ifrån sig ett ljud när han lyfte upp sin packning. Där efter följer ‘’Men då ropte bonden: Stopp, har du don så spela opp! Din kvällsvard du kan tjäna, ifall du gnider bra’’. När bonden fick höra att spelmannen hade ett instrument med sig så gav han honom en form av erbjudande. Kunde spelmannen spela tillräckligt bra så kunde han få äta middag hos bonden. Detta gör att han kan liknas vid en dräng, men istället för att arbeta på gården i utbyte mot mat och husrum så får han spela musik för att få mat.

Den fjärde strofen är en som väcker mest intresse och tankar hos mig. I strofen beskriver Karlfeldt den första låten som spelmannen spelar för bonden i huset. Strofen börjar med ‘’ Och den första låt han strök det var trummor, skott och rök, det var blåa led och blänkande gevär, ack ja!’’. Här finns det en hel del att utreda. Man kan tydligt förstå att låten som spelas ska föreställa krig med ord som skott, rök, blåa led och blänkande gevär. Senare i strofen berättar bonden om hur spelmannens spelande väcker minnen från hans tid i militären då han säger ‘’Det var värst, så du går an! Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta’ ‘’. Som tidigare nämnt tror jag att Karlfeldt hämtade inspiration från förr i tiden. I den här strofen nämner han blåa led, vilket jag tror är en referens till Sveriges stormaktstid och hur militären såg ut under den tiden. Under Sveriges allra största år bestod militären av karoliner som bar blåa och gula uniformer och som bildade långa led när de marscherade. Förutom att Karlfeldt hämtade inspiration från forna tider så tror jag att denna dikt, men kanske främst denna strof anspelar lite på hans rötter i Dalarna. För det första att dikten i stort handlar om en spelman som ofta kan förknippas med Dalarna. Men även att just denna strof innehåller det militära kan ha att göra med hans koppling till Dalarna. Detta tror jag eftersom Dalarna och Dalregementet har haft stor betydelse för Sveriges militär sedan 1600-talet då karolinerna växte fram, vilket kan vara ännu en referens till att Karlfeldt valde att skriva ‘’blåa led’’.

I den femte strofen fortsätter spelmannen att spela melodier men denna gång handlar den inte om krig. Karlfeldt beskriver låten som följande ‘’ som helga klockors klang, som en sommarpsalm bland björkdoft i Guds hus, ack ja!’’ vilket tyder på att låten väcker känslor av att befinna sig i kyrkan och höra klockor och psalmer. När spelmannen spelar den här melodin är det inte bonden som reagerar starkast, utan det är frun i huset som uppskattar hans spelande allra mest. ‘’ Då från spisen from och rörd, vart värdinnans stämma hörd: Den bästa säng i huset skall en sådan spelman ha.’’ skriver Karlfeldt. Detta kan tolkas som att frun i huset är mer religiöst lagt och blir väldigt glad när han hör honom spela då det väcker minnen om kyrkliga tillställningar. Även här kan man se det jag nämnt tidigare, att Karlfeldt såg tillbaka i tiden då han hämtade inspiration till sina dikter. Trots att vara i kyrkan fortfarande var vanligt under tiden han skrev den här dikten, så var det inte lika vanligt som det varit en gång i tiden. Som belöning för sitt vackra spelande vill frun belöna honom med den bästa sängen i huset. Vilket är ett tecken på att hon verkligen tycker om melodierna som spelmannen spelar. 

I den sjätte strofen spelar spelmannen ännu låt och denna gång är det dottern till bonden som uppskattar den mest. Strofen inleds med ‘’Och den tredje takt han drog, det var fågelspel i skog, det var par om par i dans och älskogslust, ack ja!’’. Detta kan tolkas som att det låt som spelas är en mer romantisk och känslofull sång än de tidigare. Den avslutande versraden i strofen lyder ‘’ ty vackra flickors kyssar ska glada spelmän ha’’ vilket refererar till att dottern kysser spelmannen. Här kan det däremot tolkas på två olika sätt, antingen att kyssen är ett tack för den vackra låten, eller att det finns något form av kärleksband mellan spelmannen och dottern.

Den sjunde och näst sista strofen utspelar sig efter att spelmannen spelat sina melodier och de sitter kring ett bord. Detta ser man eftersom strofen inleds med ‘’ Men bonden satt vid bord och han talte milda ord’’. Bonden visar där efter sin tacksamhet emot spelmannen genom att berätta hur han älskar spel och sång samtidigt som han bjuder spelmannen på ett glas. Att bjuda på någon form av alkohol var en ganska vanlig gest när man ville visa uppskattning förr i tiden. Vid bordet börjar även dottern till bonden att tala. Karlfeldt skriver ‘’Blygt och tyst sad’ mön: Jag tror, när du är borta, främling, blir jag aldrig mer gla’ ‘’. Här kan man tolka det som jag nämnde i föregående stycke att det finns någon form av kärlek mellan dottern och spelmannen och att hon blivit förälskad i honom.  

Den sista strofen anser jag knyter ihop dikten väldigt väl och anspelar på diktens titel. I strofen säger spelmannen ‘’Jag är väl ej den buse som ni trott, ack nej!’’ vilket är ett bra exempel på hur han var en ‘’misskänd’’ spelman. Som till en början ansågs som en vanlig fattig vandrarman men i slutet av dikten uppskattas av alla som han stött på i dikten. I sista strofen får vi även veta mer om spelmannen då han berättar att han är lärd orgelnist och att hans namn är Apelqvist. I den avslutande versraden får man det även bekräftat att det finns ett romantiskt band mellan Apelqvist och bondens dotter då dikten avslutas med ‘’och med fröjd, du sköna flicka, trolovar jag dej!’’. Detta skulle i dagens samhälle betyda att de förlovade sig. Med andra ord kan man säga att dikten som verkade ha en ganska dyster och tråkig början ändå fick ett lyckligt slut. 

Diskussion

Hur ser då Karlfeldts sätt att skriva ut i den här dikten?

Som jag nämnt tidigare ser man ganska tydligt att han hämtat inspiration från historien och från tidigare händelser och levnadsätt. Jag tolkar det även som att Karlfeldt vänt sig mot sina rötter i Dalarna och använt en del av det i sitt diktande, som syns tydligt i även denna dikt. Man ser en återkommande rimfläta och en del stilfigurer i dikten, exemplet som jag tog upp var hyperbol då han använde en överdrift för att skapa en förstärkning. Men något annat som jag uppskattat i den här dikten är att ju längre man kom in i den, desto mer intressant blev den. Personligen väckte dikten betydligt mycket fler tankar och känslor än vad jag hade föreställt mig innan jag läst den. Efter att jag läst dikten har jag förstått att Karlfeldt har ett unikt sätt att fånga sina läsare till att vilja fortsätta och sätta sig in i dikterna och texterna som han har skrivit. Det är just denna egenskap som jag tror har haft störst betydelse för Karlfeldt, och är den enskilt främsta anledningen till hans enorma framgång inom litteraturen under de senaste hundra åren. 

Joel Evaldsson
Martin Koch-gymnasiet