När julen miste sitt ljus

Inledning 

"Svart Jul" är en dikt ur diktsamlingen Flora och Bellona av poeten Erik Axel Karlfeldt och publicerades 1918. När jag först läste Svart Jul var det som ett slag i magen. Det kändes så märkligt, för jul förknippar jag alltid med värme, ljus, hopp, Gud och glädje, men det var inte alls så Karlfeldt beskrev den. Den är i stället mörk, kall, inte tindrande, inte fylld av glädje eller Guds närvaro. Det var som att någon blåste ut ett ljus framför mig och jag insåg snabbt att detta inte skulle vara en dikt om julfrid utan om julens stumhet när hoppet faller. Men innan jag går in djupare på dikten vill jag börja med människan bakom verket. 

Erik Karlfeldt eller snarare Eriksson från början föddes den 20:de juli 1864 i Krylbo till mamman Anna Jansdotter och pappan Erik Eriksson. Han växte upp på familjegården tolvmansgården omgiven av natur. Hösten 1885 började han studera estetik som huvudämne på Uppsalas Universitet och jobbade senare inom Svenska Akademien där han till och med var akademins ständige sekreterare. Karlfeldt är en enastående och betydelsefull poet som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1931 postum, dvs efter att han avlidit. Karlfeldt växte upp i ett hem där kristen tro var en närvarande del av livet, inte enbart som lära utan som något som formade deras vardag moral och livssyn. Även om man inte med säkerhet kan säga att han var djupt troende, är det väldigt tydligt att han var ytters kunnig i kristendomen. I Många av hans poesi er använde han psalmspråk, bibelreferenser och änglar, ett exempel är dikten Svart Jul som är den jag ska gå in på djupet här. Under sin tid har han skrivit många verk där han debuterade med diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor som i början inte sålde så bra men som sedan blev en succe. 

Titeln Svart Jul är en enkel och passande titel. Självaste ordet "jul" för sig själv är ofta något ljust och fredfull. Ordet "svart" tar dock allt ifrån den. Titeln passar dikten väldigt bra då den är som en dörr i dikten, den visar direkt att den här julen inte handlar om den ljusa julen man föreställer sig utan den dystra och mörka.

Innehåll 

Första strofen inleds med "Tänd inte ljus i denna svarta kväll" vilket genast slår undan ens förväntningar. Redan här stängs dörrar, det finns inget att se och inget att upplysa. Dikten ber en att sitta i mörkret och inte tända något ljus. Ljuset som är den centrala symbolen för julen förbjuds och betyder att man har tappat hoppet då ljus bland annat symboliserar hopp. Dikten fortsätter med "då rymden själv är som ett skjutet spjäll". I det här fallet handlar det om att rymden är stängd från Gud eftersom nästa två verser fortsätter med "och ingen Mikael med heligt svärd; vill klyva skyn för hjärtans himmelsfärd". Ängel Mikael som är den ängeln som står Gud närmast är beskyddare som kämpar mot ondska med sitt svärd. Han brukar komma ner och hjälpa personer att besegra någon ond men här säger Karlfeldt att Mikael inte kommer för att besegra det mörka. Detta visar Karlfeldt när han säger att Mikael inte vill "klyva skyn" där klyva betyder att dela eller hugga i bitar och skyn som kan syfta på dimma i det här fallet. Dimman här kan symbolisera en svår tid eller något ond. Att Gud inte är närvarande och hjälper i det mörka kan förklara varför man tappat hoppet så mycket att man inte ens tänder ljus på självaste julen. 

I andra strofen skriver Karlfeldt "En ovis jungfru lik, har världen spillt/sin lampas olja, veken ryker vilt, /brudgummen dröjer, ingen klockas sång". Här använde Karlfeldt av sig en liknelse från Matteus 25 från bibeln, nämligen om de tio jungfrurna. Berättelsen om de tio jungfrurna handlar om tio jungfrur som väntade på en brudgum vilket symboliserar Jesu återkomst. Fem av de beskrevs som kloka medan de fem andra kallades okloka. De fem kloka var förberedda med tillräckligt mycket olja för deras lampa där oljan symboliserar tro medan de fem andra inte hade. 

När brudgummen dröjde somnade alla men när det väl hördes rop som betydde att han kommit, insåg de okloka att de inte hade tillräckligt med olja. Därmed gick de som var färdiga in till bröllopsfesten medan de som inte var förberedda inte gjorde det då dörren stängdes. De kloka representerade de som trodde och hade relation med Gud medan de okloka var motsatsen till det. Karlfeldt säger att världen alltså människorna har slösat bort sina oljor och att brudgummen, d.v.s att Gud inte kommer. Att veken rycker när oljan är slut betyder att ljusets låga har slocknat och då är det bara rök som blir kvar, alltså ingenting. 

I samma strof skriver Karlfeldt att ingen Gud föds på nytt den natten och barnens ängladrömar har förvandlats brutalt. Man brukar säga att småbarn är så goda att de brukar drömma om änglar och pratar med änglar men här menar han att även dessa drömmar har förvandlats till mardrömmar. Om även barn som är oskyldiga inte längre drömmer om änglar kan man förstå att de är omgivna av mörker och "onda varelser". För i nästa vers skriver Karlfeldt hur "svartalfer" kommer att stå på vakt tills julen gått ut. Svartalfer som kommer från nordisk mytologi är mörka varelser som lever under jorden. Det innebär att i stället för Guds närvaro så är den de här mörka varelserna som är närvarande och vaktar det mörka.  I den tredje strofen får vi för första gången möta någon person, nämligen en fattig kvinna som försöker hålla sin unge varm. "och hennes juldröm är Marias nöd:/ härbärget ger ej rum, ej logen bröd" skriver Karlfeldt där han refererar till Jesus födelse i fattigdom. Maria och Josef hittade inga rum på härbärget och tvingades att vara i ett stall vilket var där Jesus fick föddas. Trots att den här händelsen innebar fattigdom och utsatthet är det kvinnans "juldröm" enligt Karlfeldt vilket visar att kvinnan har det ännu värre. 

De två sita verserna avslutas med "Flykt och farväl/är julens ottesång, du trötta själ", vilket kan betyda att folk och människan omkring flyr och dör vilket förklarar varför den här julen är så mörk. När man kollar på när dikten är skriven och försöker koppla det med någon katastrof eller krig under den tiden, eftersom han nämner flykt och döden är det första världskriget man finner. Dikten är nämligen skriven 1917 och första världskriget pågick mellan 1914-1918. Sverige höll sig neutrala under första världskriget och deltog inte i kriget aktivt. Men den påverkades ändå av kriget när det bland annat kommer till ekonomin och importen av varor. Det blev nämligen brist på varor som spannmål och socker och ledde även till fattigdom för många. Eftersom vi inte har fått någon information om vart dikten utspelar sig behöver den inte heller ha utspelat sig i Sverige, det kan ha varit i länder som påverkades ännu mer av kriget. Det skulle förklara varför folk flydde, dog och varför den fattiga kvinnas situation var värre än jungfru Marias situation i Betlehem. 

"Ottesång" är en gammal morgongudstjänst som hölls på söndagar och helgdagar där man hyllade Gud, var tacksam och fylldes av glädje. Men nu är ottesången i stället avsked av personer som dött och flykt beskriver Karlfeldt. Det här förklarar varför Karlfeldt beskrev julkvällen som svart redan i första versen av första strofen. Det förklarar även varför själen är trött då den inte längre orkar med lidandet runt omkring, folket måste ha varit trötta av kriget. Innan de två sista raderna skriver han även att Herodes knektar går från port till port och dödar barn. Här använde han sig också av bibeln där det berättas att kungen Herodes som efter Jesus födelse var rädd för sin makt och dödade alla barn som var under två år gamla, i hopp om att Jesus skulle vara en av de. Det här kan då handla om alla barn som dödades under kriget där Herodes knektar motsvarar soldaterna under kriget. 

Fjärde strofen som är den sista strofen inleds med "Men juldag gryr, nu skälva sky och lund". Här trodde jag i början att det mörka höll på att försvinna och att ljuset kommit nu efter den mörka natten men det är inte hela sanningen. "Skälva" innebär att det darrar eller vibrerar och sky och lund kan betyda himmel och skog. Här var min hypotes att Gud hade kommit tillbaka till folket och att både himlen och skogarna vibrerade av hans ankomst. Men på den tredje versraden i samma strof skriver han att folket vaknar till synen av des smärta. De vaknar inte till glädje utan vaknar till smärtan, och då förstår man att det mörka inte alls lämnat de utan de lider fortfarande. 

Därefter skriver Karlfeldt att en tövind stryker någon kvinnlig ögonbryn vilket jag tror är mammornas. Töväder innebär att temperaturen övergår till noll grader efter en kall period, från snön smälter isen. Tövind måste då betyda att vinden övergår från kraftig vind till mildare. Den kraftiga vinden är det mörka och lidandet som nu håller på att ljusna, alltså är vinden mildare. Det har inte övergått till ljus helt men är på väg mot ljuset. Här visar Karlfeldt att mörker inte övergår till ljus helt plötsligt och snabbt utan att det steg för steg. " och tårar stänka från hans svala hand,/som viftar julfrid över skumma land-" skrivs på versraden 6 i samma strof. Här får vi möta någon manlig person som bara beskrivs som han. Den här två verserna får en att tro att viftandet är något ljus och gudomlig frid men nästa två verser byter hela meningen. I de två sista verserna skrivs det att viftandet är en avskedshälsning till mammornas söner som tydligen ska "stå upp att dö" skriver Karlfeldt. Vid krig var alla friska män tvungna att kriga och det förklarar varför de står inför döden, eftersom man alltid riskerar att dö vid krig. 

Språk och uppbyggnad 

Dikten är väl strukturerad och uppbyggd av fyra strofer där varje strof består av åtta versrader vilket ger totalt 32 versrader. Det finns rim genom hela dikten och det är tydliga slutrim. Exempel är "kväll" och "spjäll" eller "svärd och "himmelsfärd". Det skiljer sig dock hur rimflätan ser ut. Första, tredje och fjärdes strofers rimfläta ser ut så här: aabbccdd medan andra strofens rimfläta ser följer: aabbaacc. Ett annat mönster i stroferna är att efter sex ganska jämn långa verser kommer alltid en kort vers, innan den sista versen i varje strof. De verserna är korta och gör att man stannar upp lite innan man går vidare och läser nästa. Nästan alla de här fyra korta verserna är starka och man fastnar på de ganska lätt. Därför tror jag att de är till för att väcka tankar hos läsarna. Till exempel "Mörkt och förbi" i första strofen, "nej, ett adjö" i den fjärde strofen och "flykt och farväl" i den tredje är verser som fick mig att stanna till och fundera. Dikten är buden form då den har rim, struktur, samma mönster och är ordnad. 

Språket i dikten är ganska lättläst och väldigt rik på symboler, bibliska referenser och stilfigurer. Han nämner bland annat ärkeängeln Mikael, Jesus, Maria och Herodes som är bibliska figurer. Karlfeldt använde sig av liknelser från bibeln där ett exempel är när han tog upp de 10 jungfrurna där de okloka hade slösat på sin olja. Ett ytterligare exempel på liknelser i dikten är "rymden själv är som ett skjutet spjäll". Karlfeldt använder tydliga bilder som man direkt känner. Redan i början när han skriver "Tänd inte ljus i denna svarta kväll" förstår man att det inte kommer bli nån mysig julskildring utan han börjar rakt och direkt. Han använder även ganska dramatiska ord och bilder som gör att man fastnar på de. Ett exempel som jag fastande för är när han skrev "veken rycker vilt" i strof två, versrad två. Direkt fick jag en bild framför mig av en lampa som höll på att slockna och ryker. Något som betonas i dikten är mörker och frånvaro. Karlfeldt beskriver hur Gud och ängeln Mikael är frånvarande. Ord som "svarta kväll" "dova melodi" som beskriver en melodi som är svag och sorgsen i det här fallet är några av de orden som betonar mörkret. 

Avslutningsvis är ”Svart jul” en dikt som skakar om bilden av hur man förväntar sig att julen ska vara. Genom att ta ifrån ljuset, värmen och den gudomliga närvaron från julen visar Karlfeldt hur djupt mörkret kan bli när världen präglas av lidande och krig. Julen blir inte längre en högtid av glädje utan en smärtsam dag. Det blir en jul där Gud är frånvarande och där människan lämnas ensam i sin sorg. Just kontrasten mellan den förväntade julen och den Karlfeldt skildrar gör dikten så berörande. 

Karlfeldt använder genom hela dikten bibliska referenser för att förstärka känslan av förlust. Ett exempel är liknelsen med de okloka jungfrurna som slösat bort sin olja. Världen och människorna liknas de okloka jungfrurna som slösat bort sina oljor vilket kan tolkas som att människorna förlorat sin tro. Brudgummen som symboliserar Gud dröjer, ljuset slocknar och det som finns kvar är bara rök. På samma sätt är ängeln Mikael frånvarande och spädbarnens drömmar förvandlas till mardrömmar i stället för ängladrömmar. Samtidigt riktar Karlfeldt blicken mot de mest utsatta. Den fattiga kvinnan med sitt barn speglar jungfru Maria när hon skulle födda Jesus, men hennes situation framstår som ännu värre än Marias situation. 

Kriget finns ständigt närvarande i dikten, även om det inte nämns direkt. Ord som flykt, död, avsked kopplat till årtalet då dikten skrevs kan kopplas till första världskriget och de människor som tvingades lämna sina hem eller gå ut i strid. Karlfeldt speglade Herodes knektar med soldaterna där oskyldiga barn dödades i både fallen. 

Diktens språk och uppbyggnad förstärker dess allvarliga stämning. Dikten följer en rytmisk fläta som skapar en känsla av ordning. De korta och starka versraderna på varje strof får en att stanna upp och reflektera. Språket är hyfsat enkel och rik på symboler och stilfigurer.

Det som berörde mig mest i dikten är att den inte försöker försköna lidandet eller avslutar det med enkel lösning. När juldagen gryr försvinner inte smärtan, vilket var vad jag hade förväntat mig. Människorna vaknar i stället till smärtan. Samtidigt finns det små tecken på att de håller på att förändras, då han beskrev att vinden höll på att bli mildare vilket symboliserade lidandet eller kriget. Här kanske Karlfeldt vill visa att hoppet inte alltid kommer plötsligt eller storslaget som ett mirakel utan långsamt. 

Sanwayt Tewelde Tekle

SVA3, Martin Koch-gymnasiet, Hedemora