Skip to main content

Fin recension för Larz Kristerz Karlfeldt-album

15 november 2025

En mycket fin recension och betyget TOPPKLASS får Larz Kristerz Karlfeldt-album För vägens vind i senaste numret av dansbandstidningen Får jag lov. Tidningen ägnar två uppslag samt omslaget åt den nya skivan. 

Larz Kristerz: För vägens vind
(Larz Kristerz Produktion AB)
Antal låtar: 13
Betyg: 5 av 5 (toppklass)
 
”Det måste sägas först av allt. Jag har aldrig tidigare recenserat en skiva där texterna är 100 år gamla, skrivna av en av landets främsta poeter, tillika Nobelpristagare. Ty vem är då jag att kritisera? När detta är sagt kan jag därefter konstatera att Erik Axel Karlfeldt inte borde vända sig i sin grav, han borde fullständigt brisera i glädjedans! För det Larz Kristerz har gjort är på riktigt en kulturgärning där torr papperspoesi får liv. Och vilket liv sedan. Mångsidige musikern Sören ”Sulo” Karlsson fick den briljanta idén att para ihop Karlfeldt med älvdalsbandet, idén fungerade och Karlsson fick uppgift att tonsätta texterna. Anders Tegnér i bandet arrangerade och Sven Lindvall rattade tekniken. Resultatet är nu klart. Albumet För vägens vind är släppt och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Först, det är en brokig samling låtar men ändå inte. Språket är ju detsamma men språkdräkten och kostymen helt ny.
 
Det startar med ”Jag dansade en sommar” och redan i introt flyger jag iväg till Larz Kristerz största hit, som inte är Carina utan ”Det måste gå att dansa till”. Texten hade gott och väl kunnat vara gjord idag, kanske en tanke att dra in lyssnaren lätt. För nästa låt gör mig riktigt glad. Jag får tydliga vibbar av texmexbandet The Mavericks i ”På älvbrinken”. Det är omöjligt att värja sig för kompet med snygga saxofonslingor. Att texten är slingrig och kräver sin lyssning gör inget, du lyssnar mer än gärna en gång bara på den här låten. Det är så lekfullt spelat.
 
Därefter följer en kärlekssång till Irina. Vackert och finstämt, ”fast världen är kall är glädjen allt för Irina” sjunger Peter Larsson ömsint. Fortsätter gör sedan Larz Kristerz med den fantastiska pärlan ”Du ler med vita tänder” (och läppars röda glans). Också en låt du trampar takten i direkt, även om du måste sitta med näsan i en ordbok för att förstå vad en del ord betyder. Men jag säger det igen, det gör ingenting. Foten går under tiden. I duetten ”Maja hönstjuv” gästas Larz Kristerz av Mariette. Här möter också Johnny Cash Karlfeldt med bandet i mitten. Otrolig text och snyggt harmonierat ihop.
 
Ungefär så fortsätter albumet. Varje låt står för sig själv och är ett litet stycke poesihistoria klätt i Larz Kristerz glädjefulla arrangemang. Titelspåret ”För vägens vind” innehåller visserligen många ord (jag kunde inte ens citera här) men blir också en brygga mellan dåtid och nutid. Melodin ”Dina ögon äro eldar” (och min själ är beck och kåda) beskriver kärleken på sin tid. Också den i ett typiskt Larz Kristerz-arrangemang. Och i låten ”En gammal rocksvarvare” plockar de fram rocknrolltouchen och alla dansar vilt. Visst finns det en del mellanspår, men de behövs också. Liksom att de inte väjt för textspråket, över 100 år gammalt. Det kräver absolut sin lyssning, men vad gör det när produktionen är proffsig, arrangemangen lysande och bandet på sin absoluta topp. Trond Korsmoe, som varit basist i Larz Kristerz sedan starten, kan verkligen lämna över basen med gott samvete.
Rygga inte för texterna, kliv istället in i en annan värld. Och tack Erik Axel Karlfeldt för poesin och Sulo för idén. Nu lever dikterna vidare i 100 år till…”
 
(ur Får jag lov nr. 5/2025)
 
Nästkommande nyhet: Julklappstips – Karlfeldtalmanacka 2026

Senaste nyheterna